"En ledstjärna i livet har varit att aldrig sluta röra på sig. Man behöver självklart inte träna som en elitidrottsman, men det är viktigt att inte försoffas bara för att man blir äldre"

På frågan om Sven-Åke Lundbäcks starkaste minne från sin idrottskarriär förväntar de flesta sig nog svaret om OS-guldet i Sapporo år 1972. Men det är det inte. Och inte heller VM-guldet i Lahtis 1978 - men däremot Vasaloppet 1981. Loppet åkte han en gång i sitt liv - och vann.

– Jag skulle avsluta min karriär som tävlingsskidåkare, men jag hade en uppgift kvar innan jag gjorde det; att åka Vasaloppet. Jag hade åkt flera långlopp nere i Europa, var väl förberedd och hade siktet inställt på seger. Känslan när jag passerade mållinjen är svår att beskriva… Det var verkligen en grand finale - i dubbel bemärkelse, säger Sven-Åke Lundbäck på telefon från hemmet i Luleå.

Skidträningen var det dock inte slut med. Under de drygt fyrtio år som passerat sedan segern i Mora har Sven-Åke Lundbäck tränat otaliga skidåkare på elit- såväl som amatörnivå. Och nyligen fyllda sjuttiofem tar han än idag regelbundna turer i spåret när snön ligger på.

– På vinterhalvåret bor vi i det vi kallar “vinterstugan” här i Luleå. Huset ligger precis intill spåren och när föret är bra är vi gärna ute flera dagar i veckan, Lena och jag. Men väl ute i spåret skiljer vi på oss. Jag gillar att bestämma mitt tempo själv. Men, det är klart, om jag åker ihop med en vän någon gång blir det en långsammare tur i “snacktempo”.

Hustrun Lena Carlzon-Lundbäck har han levt ihop med i över femtio år. De träffades när de bägge tävlade inom skidlandslaget och har varit “ett team som stöttat varandra” sedan dess. Fastän båda haft långa karriärer efter skidåkningen, han som idrottslärare i över 30 år och hon som ekonom och förskollärare, har träning alltid haft en stor plats i livet. Engagemanget i barn-ungdomsidrotten har varit stort; vid sidan av de egna två barnen har de tränat och vallat “många, många barn” genom åren. Nu har fokuset på föreningslivet förflyttats till de fem barnbarnen - alla bosatta i länet - och sommarstugan i Råneå. Där finns det, som Sven-Åke säger, “alltid saker att stå i”. Kärleken till träningen håller dock i sig; förutom skidturerna hör gymmande, stavgång i backe, kajakpaddling och mountainbiking till OS-medaljörens vardag.

– En ledstjärna i livet har varit att aldrig sluta röra på sig. Man behöver självklart inte träna som en elitidrottsman, men det är viktigt att inte försoffas bara för att man blir äldre.

Förmodligen har träningen också räddat Sven-Åkes liv. Den hjärtinfarkt han drabbades av i höstas förvånade både han själv och läkarna. Tack vare hans starka fysik och en ballongvidgning återhämtade sig hjärtat. En påfrestande upplevelse, men också en som gav Sven-Åke om än mer tacksamhet till livet.

– Själv skulle jag säga att min bästa tid är nu. Får man vara pigg som pensionär har man friheten att lägga tiden på allt det man tycker om i livet… Familjen, vännerna, friluftslivet och träningen. Jag försöker se varje dag som en gåva, säger Sven-Åke Lundbäck.

Text: Sofia Edgren