Lars och Vera Stevenfeldt

”Nu behöver vi inte snåla mer!”

Lars och Vera Stevenfeldt

Både bo kvar och leva loppan. Även efter pensioneringen. Lars och Vera Stevenfeldt nappade direkt.

Text Lotta Palmelius, foto Åke Ericsson
- Det är det absolut bästa som hänt! Nu har vi inga lån alls, det är rent otroligt!

Lars Stevenfeldt, 76 år, slår lättad ut med armarna. Han och hustrun Vera, 72 år, bor i en trea i Stockholms innerstad. Den är personligt inredd med blommor, böcker och mycket konst. Levande ljus är tända här och där, och en doft av rökelse fyller rummen.

Lars och Vera flyttade hit för över trettio år sedan. Då gav de knappt 50 000 kronor för den 81 kvadratmeter stora bostadsrätten. Idag får de lägga på en nolla och dubbla siffran några gånger för att komma upp i marknadsvärdet.

Lars är konstnär och har ateljé i gårdshuset. Han har alltid haft ojämna inkomster och har låg pension. Vera har i alla år haft stadig inkomst som högstadielärare för invandrarbarn, men har nu ingen pension att skryta med. Kort sagt: de är vana vid att hanka sig fram månad för månad.

Har ni någonsin talat om att sälja och flytta?
- Nej, det har aldrig varit aktuellt. Vi är så bundna till Lasses ateljé och så har vi våra rötter här i omgivningarna, säger Vera.
- Säljer man ska man ha någon annanstans att bo, inflikar Lars, och de få hyreslägenheter som finns idag har jättehög hyra. Att köpa en annan lägenhet lönar sig inte.

Familjen Stevenfeldt hade inga funderingar alls på att låna pengar förrän de nappade på en annons i en pensionärstidning. Svensk Hypotekspension lockade med en guldkant för dem med förmögenhet bunden i en bostad.

Lars och Vera har inga barn. Att låta släkten ärva lägenheten känns inte motiverat och de tvekade därför inte att belåna bostaden.

Lars och Vera har lånat 21 procent av lägenhetens värde, drygt 600 000 kronor. En stor del gick till att lösa andra lån. De hade dragit på sig skulder bland annat efter resor till Veras släkt i Belgrad och Lars mor och syskon i USA. Flera tusenlappar i månaden gick till dessa betalningar.

Resten av pengarna har de satt in på banken och på ICA- och Konsumkorten.
- Det känns fantastiskt att ha marginaler. Nu måste vi inte absolut gå till Netto för att tjäna tre kronor, skrattar Vera och Lars fyller i:
- Ja, och om det händer något så vill man ju ha lite pengar stående.

Vera instämmer och pekar på sina tänder: 7 000 kronor gick senaste lagningen på – för en enda tand!

Både Vera och Lars vill kunna resa mer till sina släktingar. Vera vill ta fler kurser i alternativ medicin, som kostar en del, och Lars behöver nya glasögon. Detta lär pengarna räcka till. Sedan kan de belåna bostaden mer varefter. De amorterar ingenting och betalar ingen ränta. Först när båda dör eller de flyttar och lägenheten säljs tar banken tillbaka lånebeloppet och den samlade räntan. Även om bostaden har sjunkit i pris finns en garanti att banken inte kan ta tillbaka mer än vad lägenheten säljs för.
- Det känns bra att vi aldrig kan bli av med lägenheten, tack vare den där garantin. För vi kommer inte att betala tillbaka hur det än blir, säger Lars.

Fick ni ut tillräckligt mycket?
- Ja, det var alldeles bra, säger Vera. Vad ska man göra med mer pengar? Jo, just ja, en ny dammsugare vill jag ha! Och Lasse, som redan har fyra, fem kameror, vill gärna ha en till: en digitalkamera.

 

Powered by Delta Web Solutions